Månadens Bild April 2009
Åkers kanal hette från början Åkers å.
Det var en vattenled som funnits sedan urminnes tider. Fartyg
kunde segla på ån från Tunaviken ända
upp till Gamla Uppsala. På vikingatiden gick exempelvis
vikingaskepp flitigt på Åkersån upp till Gamla
Uppsala. Gustav Vasa betraktade Åkersån som en kungsådra.
Han förbjöd fasta fiskeanordningar som hindrade trafiken.
Men landhöjningen kunde Gustav Vasa inte göra något
åt. Farleden blev så småningom allt mindre
och mindre brukbar. Det blev till slut omöjligt för
fartyg att segla på Åkersån. År 1819
bestämdes det att Åkersån skulle få en
sluss, och att sträckor av åns södra del skulle
göras rakare, bredare och djupare. Så skedde åren
1823 och 1824. De som grävde var indelta soldater, och arbetet
skedde i militär regi. 150 man slet hårt med träspadar
och skottkärror.
Den förbättrade farleden kom att kallas Åkers
kanal. Ytterligare en del förbättringsarbeten utfördes
senare på 1800-talet. År 1883-86 utvidgades slusskammaren.
1898 gick 726 fartyg upp och ned genom kanalen. Många av
fartygen hämtade trävirke, ved och jordbruksprodukter
vid Garnsviken. Passagerarfartyg som hette Åkers Kanal
och Nya Åkers kanal gick också upp till Garnsviken.
År 1920 gick ett av fartygen med namnet Åkers kanal
upp genom kanalen. Det fartyget kallades Tuppen
eller Åkers-tuppen. Båten fick sitt öknamn
på grund av ångvisslans hesa läte, som väckte
bönderna i Åker, då hon blåste för
slussen på morgnarna.
Olle Löfgren |